Knivhögg två – släpps på fri fot

En 22-årig man i Ulricehamn som stod åtalad för att ha knivhuggit till döds två rånare som tagit sig in i hans lägenhet, har blivit släppt från häktet. Åklagaren yrkade på sju års fängelse för mannen, men hans försvarare hävdade att han agerade i nödvärn. Tingsrätten beslutade först att hålla mannen kvar i häktet, men på torsdagen kom beskedet att häktningen hävs. Enligt mannens försvarare kan det betyda att han blir frikänd eller döms till ett kortare straff än vad åklagaren yrkat på.

Skyddad identitet och hotfulla uttalanden

Under rättegången har 22-åringen haft skyddad identitet och uttalanden från de avlidnas omgivning som skulle kunna uppfattas som hotfulla har framförts. Advokat Sandros säger att det är en ”ingen enkel situation” när hennes klient nu släppts, men att det finns en plan för hans säkerhet. En annan 23-årig man som varit häktad i fallet åtalas för försök till grovt rån och förblir häktad. Domen meddelas den 5 maj.

Nödvärnsrätten i Sverige – vad innebär den?

Nödvärnsrätten är en rättighet för en person att använda våld eller hot om våld för att försvara sig själv eller annan person från ett pågående eller hotande angrepp. Detta inkluderar även att försvara sin egendom eller skydda någon annans egendom från skada.

Vad säger lagen?

Enligt svensk lag är nödvärnsrätten reglerad i brottsbalken och den tillåter en person att använda våld i självförsvar, men bara i den utsträckning som är nödvändig för att avvärja hotet. Detta betyder att det är tillåtet att använda våld för att försvara sig själv eller annan person, men inte i onödan.

Vad händer om man överskrider gränsen?

Om man använder mer våld än nödvändigt för att skydda sig själv eller annan person kan man själv bli ansvarig för brott, som exempelvis misshandel eller vållande till annans död.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis ger nödvärnsrätten personer rätten att försvara sig själva eller annan person i en farlig situation. Men, det är viktigt att komma ihåg att det endast är tillåtet att använda våld i den utsträckning som är nödvändig för att avvärja hotet. Överskrider man denna gräns kan man själv bli ansvarig för brott